Erasmus-projekt vidgar vyer och öppnar upp för nya möjligheter

4 augusti 2022, av Nina

Så har den sista och avslutande veckan för Erasmus aei hållits. Kvar är nya vänskapsband, planer på nya samarbetsprojekt, ännu mer betoning på trivsel både bland elever, lärare och när det gäller inredningen på vissa håll här i Akan.  Skolorna som deltagit är yrkeshögskolan PUZIM i Chiechanow, Universitetet i Oviedo, utbildningsadministrationen La Junta de Castilla y León i Valladolid samt utbildningsinstitut CPIA i Padua.

I Valladoid, Spanien

Vi här i Akan som deltagit i resorna till Spanien, Italien och Polen har fått en smakbit av varje lands vuxenutbildningar, hur dessa är kopplade till sysselsättning och social integration och hur och vad som betonas i respektive land. En gemensam faktor för alla är att skapa och erbjuda meningsfulla utbildningar för vuxna i olika livssituationer där, de flesta har sikte på arbete efter avslutad utbildning.  

För en liten institution som vår är ett projekt av det här slaget ganska arbetsdrygt, trots att vi inte bär huvudansvaret för projektet. Det här betyder att en del som skulle haft möjlighet att delta i resorna valt att avstå på grund av att någon annan i så fall måste göra hens jobb, en krass realitet för en liten organisation. Men vi som har kommit i väg till andra länder har i stället försökt dela med oss av våra erfarenheter med både personal och elever på olika sätt. Vi har haft privilegiet att både besöka varandras utbildningsinstanser, men därutöver har vi sett många fler yrkesskolor, högskolor och andra utbildningsinstanser som också visat intresse för samarbete. Under de här resorna är besöken många och dagarna blir ofta långa, varför intrycken är otaliga och därmed inte alltid går att bearbeta under en och samma vecka, vilket är en del av jobbet. Nu i efterhand är det lättare att exempelvis urskilja vilken typ av samarbete som ter sig realistisk och med vilka institutioner.

Hur som helst har vi perspektiv på hurdana undervisningsutrymmen andra utbildningsinstanser för vuxna runtom i Europa har att tillgå. Vi vet någonting om utbildningsutbudet och hur lätt eller svårt det är att få deltagare till utbildningsprogrammen och till en del varför så är fallet. Fastän det kan verka självklart, har vi också fått en känsla för hur det är att jobba i andra klimatzoner. Jag vet till exempel inte om jag skulle orka jobba effektivt då temperaturen stiger till 35-40 grader, särskilt inte om det inte finns luftkonditionering i klassrummet. Det här är en realitet för en hel del lärare längre söderut i Europa. Däremot skulle jag gärna ha långa luncher där man äter och pratar och umgås och verkligen tar sig tid att njuta av maten så som i Spanien och Italien.

Vi är oerhört tacksamma över att ha fått den här möjligheten att verkligen få lära känna de här länderna i ett mer vardagligt sammanhang, det är någonting helt annat än att resa på semester med familjen. Vi har träffat en massa lärare, en hel del elever, deltagit i möten och en avlutande kongress. Det har varit inspirerande och ett sant privilegium. Ringarna på vattnet efter avslutat projekt kommer inte bara att synas i vårt inre utan också i det yttre på sikt. Med detta i sinnet, inleder jag det nya läsåret.

/Katinka