Jag tror att folkhögskolan, då den är välfungerande, utgör en av de bästa tänkbara utbildningsinstanserna inte bara för konstnärligt sinnade som behöver tänka fritt och nytt och bli inspirerade i sin kreativitet, utan också i allra högsta grad för människor som gått igenom personliga kriser.
Under de veckor som gått sedan undervisningen blev digital, har kontakten till eleverna både blivit mer avlägsen och intensifierats. När du ser en grupp människor framför dig på en datorskärm, ser du dig tvingad att uppvisa mer skärpa och fokus på ämnet för dagen. Samtidigt ger det här forumet mer plats för varje elev att prata i tur och ordning. Den ömsesidiga respekten, efter att alla förstått hur tekniken och det digitala mötes-programmet fungerar, är lättare att upprätthålla. Var och en får oftast prata till punkt. Min oro för hur vissa elever ska klara det blandas med höjdpunkter av lyckade lektioner och fantastiska svar på uppgifterna för dagen.
Eleverna har varit både ärliga och tydliga med att de tycker att det här är svårt. Det är inte bara tråkigt att inte träffa riktiga människor i det dagliga livet, utan också svårt att förstå uppgifterna, hur de ska lämnas in, vad som förväntas av dem och hur de ska svara. Fastän de får instruktioner, om och om igen. Det är synnerligen viktigt att vi lärare kan följa med och följa upp våra elever så att de känner sig bekräftade, förstådda och också upplyfta när de inte själva riktigt orkar hålla sig upprätta. Det här är en spännande och stundvis mycket arbetsdryg uppgift för en lärare.
Katinka